Systematiska kränkningar av kollektivavtalet

december 15, 2010

Brev till arbetsledningen på MTR:

Hej!

Vänligen läs min rapport nedan och återkom med svar på frågorna sist i detta brev.

Rapport angående samtal gällande regler vid arbete mer än 6 timmar i sträck

Fredagskväll 3/12 inträffade ett flertal spruckna avlösningar på gröna linjen. Jag själv drabbades av detta och fick efter att ha kört till SNK och tillbaka ställa upp ett tåg på mellanspåret GUP eftersom någon avlösare eller reservförare inte fanns tillgänglig.

När jag efter detta hade min rast kom så en annan förare in i mässen. Jag hade tidigare hört honom meddela på radion att han skulle komma att ha arbetat i över sex timmar utan rast vid ankomst till GUP söderut. Föraren blev sen avlöst vid GUP söderut. Han kom upp till mässen och frågade oss som satt där om vi visste vad som gällde vid arbete över sex timmar utan rast. Jag sa att enligt kollektivavtalet så ska du avsluta arbetet för dagen. Jag uppmanade honom också att ringa till bemanningskoordinatorn (BK) för att få detta verifierat, så att allt gick rätt till och så att koordinatorn hade vetskap om att det då antagligen skulle spricka på de tåg föraren sedan skulle köra.

Föraren ringde då till BK. Efter samtalet berättade han för oss andra i mässen att BK sagt till honom att han nu skulle ta en rast för att efter den fortsätta med att köra ett tåg. Föraren tyckte detta var märkligt och jag själv reagerade likaså på detta eftersom jag var tämligen säker på att kollektivavtalet är tydligt med att arbetet avslutas för dagen om arbete utförts mer än sex timmar utan rast.

Jag ringde därför upp BK för att påpeka detta, men fick först endast upptagetton. Några minuter senare svarade dock BK. Jag förklarade mitt ärende och hänvisade till kollektivavtalet när jag sa att föraren ju faktiskt ska avsluta arbetet i detta fall. BK hävdade då med tydligt irriterad och sur ton att kollektivavtalet inte gäller. Han hävdade vidare att det istället var arbetstidslagen som gällde. BK hävdade också att föraren inte skulle få gå hem eftersom han inte suttit på samma tåg i sex timmar (!). Jag ifrågasatte både det första påståendet om kollektivavtalet, samt påpekade att arbetstidslagen anger fem (5) timmar som maximal arbetstid utan rast. Jag påpekade även att det självklart inte spelar någon som helst roll om föraren suttit på ett och samma tåg eller om han kört fem olika tåg, det är den sammanlagda arbetstiden och det faktum att han inte haft någon rast som räknas. BK var vid detta lag mycket upprörd och sa med hög röst att jag hade fel, att kollektivavtalet inte gällde och att om jag hade något att invända mot detta skulle jag vända mig till facket, arbetsledare eller VD:n. BK tänkte inte ta den diskussionen, sa han. Jag blev oerhört frustrerad och arg över denna attityd och sa ilsket att han nog är illa tvungen att ta den, eftersom han inte bara kan påstå något utan att presentera något belägg för det. ”Så mina kunskaper är inget värda?!” skrek BK till mig. Jag sa att jag vet vad som står i kollektivavtalet och att det inte är det som BK säger. Han sa då ”det säger du, ja.” ”Ja, det säger jag. Och du säger något annat. Låt oss därför gå på det som gäller för oss gemensamt, nämligen kollektivavtalet.” BK sa återigen att han inte tänkte diskutera detta och la helt sonika på luren.

Jag ringde då istället till arbetsledaren vid GUP. Jag berättade att vi hade problem med att föraren arbetat mer än sex timmar utan rast och att BK påstod att föraren måste fortsätta arbeta. Jag bad henne försöka prata med BK för att hon skulle kunna förklara vad det är som gäller i fall som detta. När jag rekapitulerade mitt samtal med BK för henne höll hon först med mig om att det är korrekt att arbetet avslutas om man arbetat sex timmar utan rast. Efter en stund började dock även hon påstå att det endast gäller om man suttit på ett och samma tåg i sex timmar. Hon menade att om man bytt tåg och haft paus, så gäller inte regeln om högst sex timmars arbete. Jag förklarade för henne att en paus ingår i arbetstiden och inte ”bryter av” arbetet, det gör endast en rast eller slut för dagen. Så oavsett om han suttit på samma tåg hela tiden eller om han bytt tåg och haft kortare pauser där emellan, så är det viktiga i sammanhanget att han inte haft någon rast på minst 35 minuter under dessa sex timmar. Jag var vid detta laget riktigt irriterad över att kunskapen bland arbetsledande personer var så skrämmande bristfällig, än mer över att en förare i strid med avtalet skulle tvingas arbeta. Jag var dock tvungen att avsluta samtalet eftersom jag skulle ta ett tåg och fortsätta min tjänst efter min rast. Jag sa till arbetsledaren att föraren sitter i mässen och kan nås på telefon där, så hon kunde ringa dit när hon pratat med BK.

Jag erkänner villigt att det inte var helt enkelt att koncentrera sig på körningen efter dessa samtal. Jag var helt enkelt riktigt förbannad på den nonchalans och dåliga attityd jag mötts av, speciellt i det första samtalet med BK.

Jag kunde också konstatera efter att ha hört föraren göra ett anrop på radion, att han fått fortsätta sin tjänst lite senare, trots att han egentligen redan skulle avslutat arbetet för dagen.

Tutf, Gup

I ett liknande fall som det ovan beskrivna, som inträffade två veckor tidigare, fick en förare som krävde avlösning och rast efter att ha kört till ändstation och tillbaka efter en sprucken avlösning, berättat för sig över radion av TLC att den regeln endast gäller vid slut för dagen. Återigen ett helt felaktigt påstående. När ska MTR lära sig, inte bara kollektivavtalets innehåll, men också dess relevans? Det är ett bindande avtal som MTR inte bara kan förkasta efter eget behag.

Dessa två händelser är inga isolerade fenomen, utan bara två exempel på vad som tyvärr blivit allt vanligare det senaste året. Problemen har också märkbart förvärrats ytterligare sedan den 1:a oktober. Med anledning av detta och den allvarliga situation som detta leder till, önskar jag svar på följande:

  • Anser MTR att förare inte ska avsluta arbetet efter att ha arbetat mer än sex timmar utan rast?
  • Vad menar företrädare för MTRs arbetsledning när de säger att ”kollektivavtalet inte gäller”?
  • Var i arbetstidslagen finner MTR stöd för att förare skulle vara tvungna att fortsätta jobba, trots att de redan arbetat mer än sex timmar utan rast?
  • Vilka åtgärder kommer MTR vidta för att garantera att kunskapen om och respekten för gällande kollektivavtal ligger på en acceptabel nivå bland personal i arbetsledande position?

Med förhoppning om ett snart svar.

Vänliga hälsningar

R (tutf, gup)

Annonser

Idag börjar gnetstoppet!

oktober 25, 2010

Nu börjar gnetstoppet! Om du pratar med så många jobbarkompisar som möjligt under gnetstoppsveckan kan detta bli en stor händelse. Rapportera allt som kan relateras till gnetstoppet här på bloggen. Det går bra att göra det i kommentarsfältet eller som en egen postning. Alla erfarenheter och iaktagelser är av intresse. Om vi alla hjälps åt att skicka in rapporter så kan vi göra en bra utvärdering av gnetstoppet efteråt.

För oss alla. Av oss alla. Tillsammans är vi starka.


Bemanningen är god, och hör sen!

oktober 18, 2010

Alla minns de välkända uttalanden som vår ledning fick ur sig i pressen för några veckor sedan. I SvD den 1:a oktober kunde vi läsa om den ständiga underbemanningen och om de säkerhetsrisker som dessa problem medför. Man kunde även läsa hur MTRs talesperson blev ”irriterad över personalens uttalanden” och att ”vi har full bemanning idag”. Vidare skrev MTR pressmedelande på pressmeddelande om att det inte finns något övertidsarbete att tala om, att bemanningen är god och att personalens oro för säkerheten bara är trams.

Många av oss är upprörda. Varför tar inte MTR vår oro på allvar? Vi vet att verkligheten inte stämmer överens med den bild MTR målat upp i pressen. Detta vet nu också SL och inte minst trafikanterna på linje 17 som under helgens natttrafik fick vänta på ersättningsbussar pga personalbrist.

Vi som arbetar i tunnelbanan har till vana att behöva ställa upp och rädda verksamheten med vår övertid. Personalplaneringen i tunnelbanan är mycket snål och våra tjänster planeras utan marginaler. Vid minsta trafikstörning blir vår arbetsdag till ett helvete. Förare sitter på fel tåg och blir inte avlösta. Ibland händer det att förare får sitta över sex timmar utan matrast. Detta är mycket allvarligt både ur säkerhet- och arbetsmiljösynpunkt. Att MTR precis bantat och centraliserat den lokala personalledningen som vid trafikhändelser ordnar upp kaoset vid avlösningar är även det mycket oroande.

Vi vet att vår övertid (frivillig som ofrivillig) räddar verksamheten. Vi ställer gång på gång upp för företaget, trafikanten och kollegans skull. Frågan är varför MTR nonchalerar oss och förnekar dessa problem?

Har man ambitioner att driva en kollektivtrafik med god säkerhet och service så finns det inget utrymme för dumsnåla besparingar. Det finns mängder av idéer och lösningar på de problem som är så typiska för trafikplaneringen av tunnelbanan. Jag är övertygad att det är vi som jobbar i tunnelbanan som kan komma fram till lösningar värda att kämpa för.

Lyssna på oss!

Jonas G (tutf gup)


Nimen hao kära MTR!

oktober 11, 2010

Som ni kanske har märkt har det den senaste veckan hänt lite grann i grannskapet. Många av oss som kör har slutat ”gneta” och överarbeta. Vad har då föranlett detta? Vad är tanken bakom? Vad är det vi vill med att inte längre gå med på gnet? Något måste det ju vara och inte bara lathet, flathet och allmän lättja. Nå, här kommer en förklaring och en önskelista (men kalla det hellre en kravlista).

Att vi började prata om ett gnetstopp var att vi alla har börjat märka av en hårdare och sämre arbetsmiljö, ett hårdare arbetsklimat. Många förare började må dåligt av att gå till jobbet, många som jobbat här i många år kände att måttet började bli rågat, att de knappt orkade gå till jobbet längre och somliga grät. Det samma har vi hört från andra delar av verksamheten, till exempel från spärrsidan och även från trafikledningen. Något måste göras och vilka skulle göra det om inte vi?

Vad är det som hänt? Vad är det som gjort oss så ledsna, trötta och arga? Det började nog med talet om att införa delade tjänster och längre tid på tåg. Något vi av många anledningar kämpat länge för att få bort. Efter detta har det kommit mer och fler inslag i arbetet som vi tycker försämrar inte bara vår arbetsmiljö utan även säkerheten, vilken i vårt yrke är väldigt viktig. Något en snabb titt i TRI-Tub kan avslöja. Den avgörande droppen kom nyligen då det till sist blev av att vårt lokala TX skulle flyttas och centraliseras. Detta utan förklaring eller motivering, inget om på vilket vis den nya omorganisationen skulle göra saker och ting bättre. Många kände sig svikna då det uttryckts klart och tydligt att vi inte gillade idén.

Många kände sig också på grund av utebliven förklaring dumförklarade, helt enkelt inte värda en förklaring. Omyndigförklarade och dumförklarade växte ilskan och indignationen. Tyvärr står det inget i TRI om hur man skall behandla sina anställda för att maximera säkerheten så där får vi komma in, vilket vi gör nu. Vi sätter ned foten och säger att nog är nog.

VAD VILJA FÖRARNA?

Vi vill att maximala antalet timmar på tåg är tre timmar och inte fyra!

Framför allt är detta viktigt under rusningstrafik då möjligheter att gå på toaletten är i det närmaste obefintlig, stressen har också ökat, detta också på grund av den nya turlistan med snävare vändtider (något vi återkommer till). Det är också en hälso- och säkerhetsfråga. Det är en hälsofråga då det om man ”håller sig” för länge kan ge medicinska problem som i värsta fall kräver operationer. Det må låta överdrivet, men är icke desto mindre sant. Det är en säkerhetsfråga då föraren ju längre tid han/hon sitter på tåg har lättare för att tappa koncentrationen, vilken för säkerheten är i det närmaste avgörande. Vårt jobb må vid första anblick inte verka särskilt krävande, men att timme in och timme ut sitta och vara beredd på att i princip nästan vad som helst kan dyka upp eller hända på spåren eller på stationerna är en vaksamhet som tröttar ut. När huvudet blir trött blir kroppen trött.

Vi vill ha omloppstider på max 8:20 timmar!

Detta av samma anledning som ovan. Alltså av hälso- och säkerhetsskäl, arbetsmiljö helt enkelt.

Vi vill ha tillbaka vår lokala TX!

TX har alltid varit inte bara en lokal oas, ett ankare när det stormar och ett vänligt leende när det behövts som mest. Det har även varit det ställe dit vi enkelt kunnat vända oss med stort som smått för att få snabba lösningar och snabba svar, vilket gjort inte bara arbetslivet utan även privatlivet enklare. Nu har det förvisso endast gått en vecka med den nya organisationen, men redan har det gått ganska dåligt. Borta är det enkla, borta är det snabba och, inte minst, borta är den nära mänskliga kontakten mellan förare och TX. Vi är människor, inte ansiktslösa drönare.

Vi vill ha en turlista som fungerar!

Som turlistan ser ut nu är det hart när omöjligt att komma till alternativt lämna slutstation i tid. Åtminstone blir det så vid vartannat tåg. När ett tåg skall in skall ett annat lämna vilket gör att kampen om växlarna måste ”vinnas” av något av dessa. Det ena kommer då antingen in sent eller ut sent. Om det är tåget som kommer in som får vänta på växlarna är sannolikheten stor att det sedan efter vändning avgår försenat, detta efter att föraren fått stressa och därmed ökat risken för ohälsa (se även ovan om toalettbesök). Om det är tåget som skall ut som får vänta på växlarna och avgår sent är risken stor att detta tåg vid nästa ändstation anländer sent och därför får samma problem som det ingående tåget i exemplet ovan hade. Tiden för koppling har också minskat, förvisso endast med en minut, men det är en viktig minut. Än en gång har stressen över att hinna med ökat och med stressen även risken för ohälsa och risken för misstag som kan påverka säkerheten.

Vi vill även ha en ursäkt från ledningen (exempelvis från Sören Stark), som ljugit i media om personalbristen.

Vi är många som under åren ställt upp på att jobba extra på våra lediga dagar och timmar och att då få vårt slit, ja det sliter, osynliggjort på detta vis är som att spotta oss i ansiktet, förminska oss och det arbete vi utför. Vi vet om att vårt extraarbete många gånger räddar verksamheten och håller den flytande. Även om det mesta extraarbetet utförs av oss för att få lite mer i plånboken är det inte den enda drivkraften. Vi är villiga att ställa upp för verksamhetens skull, för företaget, för trafikanterna och kollegorna, men när företaget nu börjar trampa på oss säger vi att det räcker. Vi ser också att det söks nya förare men endast 1-2 heltidare och 18 deltidare. Alltså verkar det som om MTR tänker göra som Veolia gjorde och driva verksamheten med främst deltidares villiga extraarbete. Alltså fortsätta med underbemanning och med knäppta händers böner om att dessa deltidare (och heltidare) verkligen ställer upp. Vi säger: räkna inte med det. Nog får vara nog.

När vill vi få igenom våra krav?

Vad gäller frågan om omlopp, tid på tåg och turlista så är vi varken rabiata eller desperata utan kan vänta tills det ändå är dags för nya tjänster och turlistor. Exempelvis vid nästa placering och till sommarturlistorna. Vad gäller frågan om TX, så skulle vi vilja se en återgång så snart som möjligt.

Vad kommer vi att göra för att få igenom dessa krav?

Vi kommer inte att göra något annat än att säga nej till övertid som ligger utanför avtalet och även säga nej till så kallat gnet, alltså att inte jobba över på våra fridagar och lediga timmar. Detta har många av oss gjort nu i veckan (Vecka 40). Nästa vecka kommer vi att återgå till att jobba som vanligt, men kommer att återuppta gnetstoppet vecka 43 och då på minst två av tunnelbanans tre banor. Det vi gör strider alltså inte mot avtalet utan vi värnar helt enkelt vår fritid och därmed vår hälsa och då även säkerheten i vårt arbete.

Det har cirkulerat rykten om massjukskrivningar och maskning som protest. Detta är inget som vi ställer oss bakom. Tvärtom är det något som vi helt avvisar. Vi sköter vårt jobb när vi är på jobbet och vi fuskar inte med sjukförsäkringen, som finns till för att användas när den verkligen behövs.

Vi vill kunna vara stolta över vårt jobb, men det blir svårt när möjligheterna för att utföra det och utföra det väl försämras.

Självklart respekterar vi alla våra kollegor och deras val även om de inte stöder aktionen.

Förare på Röda Linjen