Ny strejk på tunnelbanan!

februari 17, 2011

Syndikalisterna varslar om en ny strejk 24 februari.

”Man kan göra en oändlig lista på försämringar och övertramp som MTR har gjort, men vi har valt ut några brännande punkter, som MTR lätt skulle kunna förbättra”, säger Linnea Nilsson, medlem i SAC-DSTS och förare på blå linjen.

MTR har i avtal med SL förbundit sig att alltid ha spärrlinjen bemannad. På grund av underbemanning och dålig tjänsteplanering leder detta ofta till att spärrvakterna inte kan besöka toaletten på arbetstid, skriver SAC-DSTS i ett pressmeddelande.

Sedan MTR tog över tunnelbanan har de konstruerat tjänster som innebär att förare arbetar mer än fem timmar utan rast. ”Det är att ta farliga chansningar när man pressar personal i säkerhetstjänst att jobba så långa pass”, tycker Mira Gartz, förare på gröna linjen.

Avslutningsvis ber vi de redan hårt beprövade kollektivtrafikresenärerna om ursäkt för eventuella olägenheter under strejken. Våra krav är en nödvändighet för att skapa en human arbetsmiljö för personalen, men även för att upprätthålla säkerheten i Stockholms tunnelbana, skriver SAC-DSTS på sin hemsida.

Läs hela pressmeddelandet här.

EXTRA:

Medlemmar från SAC-DSTS håller vid tre tillfällen öppna möten där man kan få information om SAC-DSTS och om strejken. Alla MTR-anställda, samtliga kategorier, oavsett facklig tillhörighet är välkomna!

  • Möte 1. Måndag 21/2 kl 12:00 Mässen Gullmarsplan
  • Möte 2. Tisdag 22/2 kl 10:00 Mässen Alvik
  • Möte 3. Tisdag 22/2 kl. 18:00 Stockholms LS, Lehusens Gränd 4. (vid Södra Station)

Läs meddelandet här: strejk_24e_feb

Annonser

Att ersätta kund ur egen ficka.

december 9, 2010

Tänk dig följande scenario:

Du sitter i spärren och en kund räcker in en femhundring och vill köpa en remsa. Du stoppar in sedeln i maskinen. Av okänd anledning går inte köpet att genomföra. Maskinen hänger sig. Pengarna är uppätna men inga pengar kommer tillbaka. Ingen växel och femhundringen du just matat in i maskinen kommer inte ut igen. Resenären ser lite otålig ut. Tittar på klockan. Du trycker lite på knapparna. Inget händer. Femhundringen är och förblir borta. Ingen växel kommer. Kön växer. Kunden tittar på klockan igen. Nån bakom viftar med sitt kort och ropar ”Kan du öppna? Tåget kommer snart.”. Du försöker ringa din chef. Det är upptaget. Du ringer ett annat nummer. Ingen svarar. Nån stoppar in sin remsa i luckan och snäser ”Stämpla, jag har bråttom.”. Du ringer igen. Inget svar. Resenären vars femhundring är borta fräser ”Kan du skynda dig?”. Kön växer. Inga pengar. Nån ropar ”Men öppna då!”. Resenären vars pengar maskinen just ätit upp frågar ilsket ”Vad håller du på med? Ge tillbaka mina pengar så går jag till kiosken istället.”. Vad gör du?

Ja, handen på hjärtat – Vad gör du? Många väljer i detta läge att ta pengar från sin egen plånbok och ge till kunden. Fall inte för den frestelsen. När du väl får tag på din chef och berättar att du lagt ut x antal kronor som du vill ha tillbaka så riskerar du att få svaret: ”Vi får se hur det blir med det.”.

Detta är inte nåt hypotetiskt framtidsfall utan det diffusa svaret ”Vi får se…” har en spärrvakt redan fått efter att ha lagt ut pengar ur egen ficka. Ingen vet om spärrvakten kommer att se röken av sina pengar eller inte.

Lägg ALDRIG ut pengar ur egen ficka så länge som MTR inte garanterar att du inte kommer att sitta där med svarte petter och inte återfå dina pengar. Det spelar ingen roll om det handlar om 500 kronor eller om 20 kronor. Vi ska inte betala resenärernas resor bara för att maskinerna inte funkar som de ska.

Det är bra att vi äntligen har fått ett slutet kassasystem. Synd att det medförde så många problem och brister. Kanske skriver jag mer om det en annan gång. Det finns mycket att ösa ur där. Men nu handlar det om problemet som uppstår när en kund väntar på sin växel och maskinen bestämt sig för att trilskas. Ett snabbt sätt att lösa problemet är att lägga ut av sina egna pengar. Gör inte det! Svar som ”Vi får se…” gör att det vore direkt dumt att ta den risken.

Vi är idag alltför snälla. Vi löser många problem åt företaget genom att ta personliga risker och vi jobbar gratis när rutinerna vid avlösning inte fungerar. På detta sätt blir det aldrig nån förändring. Om vi slutar lösa problem åt MTR så tvingas de hitta lösningar som faktiskt fungerar i verkligheten, inte bara på papperet. Låt oss börja med nåt som är enkelt – blanda inte in din privatekonomi i MTRs kassasystem.

signatur pluringen


Situationen på station

oktober 5, 2010

Jag hittade en utskrift av tunnelbloggen i en spärr idag.

Precis som någon som av de som skrivit på bloggen är jag ganska nyanställd. När jag började som spärrexpeditör för fyra år sedan hörde jag ingenting om förarnas tidigare strejk. För att vara helt ärlig är det först nu, via tunnelbloggen som jag har hört något inifrån. Det gjorde mig oerhört glad.

Vi spärrvakter har tyvärr inte samma förmån som förarna att faktiskt träffa varandra särskilt mycket. De enda av mina arbetskamrater jag egentligen träffar de jag byter av eller blir avbytt av. Eftersom vi då har 5 minuter på oss, inte får stänga kassan och ska hinna räkna mellan 100 och 300 rabattremsor blir det för det mesta ganska lite sagt. Det som väl blir sagt är oftast några artighetsfraser och lite om hur dåligt allt blivit sedan MTR tog över.

Vid den stora omorgaisationen på station försvann som bekant vår SX, och istället fick vi ett antal enhetschefer. MTR valde att inte göra någon mjuk överfyttning från SX till enhetscheferna, utan bestämt datum fick de axla sin nya mantel. Tråkigt nog för dem, och för oss, hade varken de eller vi fått veta riktigt vad de skulle göra. En arbetskamrat till mig, som jobbar deltid, blev sjuk när han skulle jobba strax efter att enhetscheferna infördes. Han skulle ringa och sjuka sig, men stötte på problem, han ringde SX och fick där veta att SX hade upphört. Inget mer. Inget nummer han skulle ringa istället. Som tur är kunde han ringa till mig och jag ordnade numret till honom, men om han inte hade haft mitt privata nummer då?

Innan enhetscheferna infördes sas det att de skulle kunna röra sig mycket ute på stationerna och därigenom ha bra kontakt med personalen och verksamheten. Så blev det inte. Enhetscheferna sitter på kontoret. Sedan omorganisationen har jag inte sett en enda enhetschef någon annan stans. När man ringer till dem är det ofta upptaget, det var det visserligen tidigare också, men då fanns det i alla fall ett kösystem man kunde använda sig av (R5#). Numera möts man av en sockersliskig röst som säger att det är upptaget, var god försök senare. Får man väl tag på enhetscheferna kan man vara ganska säker på att det åtminstone inte är en lika vän röst som svarar. Överarbetade och stressade människor är sällan vänliga.

Och vad gör facket? Ingenting verkar det som, de har godkänt de nya placeringslistorna där man får åka mellan fyra eller fem olika stationer på samma pass. Något som också MTR utnyttjar, en arbetskamrat har fått en tjänst som är uppdelad på fyra av de tyngst trafikerade spärrarna i vårt område. När hen känner att det blir för jobbigt och inte orkar med hänvisar cheferna till att facket godkänt placeringslistan och att tjänsten alltså inte kan vara för jobbig. Därför nekas hen att byta till en tjänst med dagkommendering.

När vi sökte de nya tjänsterna blev vi lovade att det skulle bli en delplacering vid midsommar. Något som kanske skulle kunna hjälpa min arbetskamrat, eftersom hen då skulle kunna söka en ny tjänst. Men ingen delplacering sågs till, och har fortfarande inte synts till. När jag ställde frågan till EC fick jag svaret att delplaceringen skulle ske gemensamt för alla områden i höst. Nu är det höst, vi får väl se. Man tänka att enhetscheferna informerat om den uteblivna delplaceringen. Kanske, men åtminstone inte så att jag sett det. Ändå är jag en sån där jobbig en som läser all information som kommer, och dessutom i alla spärrar jag sitter eftersom det varierar ganska mycket vilken information som finns i de olika spärrarna.

Någon månad efter att EC tillträdde fick vi ett mycket välformulerat brev hem. Där fick vi veta vilken enhetschef man löd under och löfte om att bli kallad till ett möte med den enhetschefen, och till arbetsplatsmöte. Jag väntar fortfarande på den kallelsen.

Nåväl, förutom alla saker som är lite svåra att ta på som chefernas okunskap, ovana och ignorans finns det också en hel del mer handfasta saker som har blivit sämre. De flesta jag tar upp påverkar bara station, men någon kanske också påverkar trafik, vad vet jag?

Sluten spärrlinje. Vi får inte öppna spärrlinjen för att gå på toaletten. Eller för att gå och starta rulltrappan. Eller för att kontrollera stationen. Eller för att… Ni förstår nog själva, vi ska sitta och ta betalt. Alltid. Om man behöver lämna får man vackert vänta på avlösning, eller försöka få tag i EC som ska skicka en avlösare. Avlösare finns ytterst sällan tillgängliga, och finns de tillgängliga brukar det ta minst 30 minuter innan de dyker upp. Men EC kan faktiskt ibland ge tillstånd att stänga spärren, då får man skriva en trafikhändelserapport och förklara varför man var tvungen att stänga. Vid en fråga till EC vad som hände med trafikhändelserapporterna svarade hen att de används för redovisning mot SL och sparades för att kontrollera så ingen spärrvakt utnyttjade möjligheten för mycket.

Med införandet av det slutna kontanthanteringssystemet har man i varje spärr stoppat in en sedelmaskin som innehåller en mindre jet-motor. Man får absolut inte stänga av denna maskin, inte ens om betalningssystemet inte fungerar. Ljudnivån i vissa spärrar är fantastisk. Förut hade vi bullerproblem från rulltrapporna, men det har nu blivit mycket bättre. Rulltrapporna stör inte längre eftersom sedelmaskinen nästan alltid överröstar dem. Visserligen är det SL som beslutat om detta införande av det nya systemet, men det är ändå MTR som ansvarar för vår arbetsmiljö.

Om det slutna kontanthanteringssystemet går sönder och ingen växel kommer ut har vi en växelkassa som vi ska ge kunderna pengar från. När man gjort det ska man fylla i diverse blanketter och får inte sälja fler biljetter förrän växelkassan är återställd av EC. Som jag förstått det ska det ske samma dag. I somras var det ett antal stationer där detta inte gjordes på sex veckor. Resenärerna blir ohyggligt irriterade när man sitter på en station och hänvisar dem till Pressbyrån som ligger 4 – 5 minuters gångväg bort. Det blev många dispyter vill jag lova.

I och med att MTR införde dygnetrunt bemanning på alla stationer skulle spärrvakterna som har dessa tjänster utföra lättare städning. Den lättare städningen visade sig vara ganska tung, och innefattar väldigt mycket. Allt från biljetthall och personalutrymmen till perronger ska städas, många av spärrvakterna som har dessa tjänster har fullt sjå att hinna med detta under den trafikfria tiden. Dessutom ska spärrvakterna själva stänga stationerna, känner man sig inte trygg med det ska man ringa TryggC som skickar väktare. Har man tur kommer väktarna, har man ännu mer tur kommer de inom en timme.

Rikskuponger som vi tidigare kunde hämta när vi ville, måste nu hämtas mellan vissa datum. Om listorna har kommit. Om den EC som jobbar har tid. Om det finns rikskuponger kvar. Om…

Jag gör inte sken av att det här är alla problem som finns inom stationssidan, det är inte ens allt jag har stött på. Men det kan ändå ge en fingervisning om hur det fungerar, eller inte fungerar.

I (spx gup)