Situationen på station

oktober 5, 2010

Jag hittade en utskrift av tunnelbloggen i en spärr idag.

Precis som någon som av de som skrivit på bloggen är jag ganska nyanställd. När jag började som spärrexpeditör för fyra år sedan hörde jag ingenting om förarnas tidigare strejk. För att vara helt ärlig är det först nu, via tunnelbloggen som jag har hört något inifrån. Det gjorde mig oerhört glad.

Vi spärrvakter har tyvärr inte samma förmån som förarna att faktiskt träffa varandra särskilt mycket. De enda av mina arbetskamrater jag egentligen träffar de jag byter av eller blir avbytt av. Eftersom vi då har 5 minuter på oss, inte får stänga kassan och ska hinna räkna mellan 100 och 300 rabattremsor blir det för det mesta ganska lite sagt. Det som väl blir sagt är oftast några artighetsfraser och lite om hur dåligt allt blivit sedan MTR tog över.

Vid den stora omorgaisationen på station försvann som bekant vår SX, och istället fick vi ett antal enhetschefer. MTR valde att inte göra någon mjuk överfyttning från SX till enhetscheferna, utan bestämt datum fick de axla sin nya mantel. Tråkigt nog för dem, och för oss, hade varken de eller vi fått veta riktigt vad de skulle göra. En arbetskamrat till mig, som jobbar deltid, blev sjuk när han skulle jobba strax efter att enhetscheferna infördes. Han skulle ringa och sjuka sig, men stötte på problem, han ringde SX och fick där veta att SX hade upphört. Inget mer. Inget nummer han skulle ringa istället. Som tur är kunde han ringa till mig och jag ordnade numret till honom, men om han inte hade haft mitt privata nummer då?

Innan enhetscheferna infördes sas det att de skulle kunna röra sig mycket ute på stationerna och därigenom ha bra kontakt med personalen och verksamheten. Så blev det inte. Enhetscheferna sitter på kontoret. Sedan omorganisationen har jag inte sett en enda enhetschef någon annan stans. När man ringer till dem är det ofta upptaget, det var det visserligen tidigare också, men då fanns det i alla fall ett kösystem man kunde använda sig av (R5#). Numera möts man av en sockersliskig röst som säger att det är upptaget, var god försök senare. Får man väl tag på enhetscheferna kan man vara ganska säker på att det åtminstone inte är en lika vän röst som svarar. Överarbetade och stressade människor är sällan vänliga.

Och vad gör facket? Ingenting verkar det som, de har godkänt de nya placeringslistorna där man får åka mellan fyra eller fem olika stationer på samma pass. Något som också MTR utnyttjar, en arbetskamrat har fått en tjänst som är uppdelad på fyra av de tyngst trafikerade spärrarna i vårt område. När hen känner att det blir för jobbigt och inte orkar med hänvisar cheferna till att facket godkänt placeringslistan och att tjänsten alltså inte kan vara för jobbig. Därför nekas hen att byta till en tjänst med dagkommendering.

När vi sökte de nya tjänsterna blev vi lovade att det skulle bli en delplacering vid midsommar. Något som kanske skulle kunna hjälpa min arbetskamrat, eftersom hen då skulle kunna söka en ny tjänst. Men ingen delplacering sågs till, och har fortfarande inte synts till. När jag ställde frågan till EC fick jag svaret att delplaceringen skulle ske gemensamt för alla områden i höst. Nu är det höst, vi får väl se. Man tänka att enhetscheferna informerat om den uteblivna delplaceringen. Kanske, men åtminstone inte så att jag sett det. Ändå är jag en sån där jobbig en som läser all information som kommer, och dessutom i alla spärrar jag sitter eftersom det varierar ganska mycket vilken information som finns i de olika spärrarna.

Någon månad efter att EC tillträdde fick vi ett mycket välformulerat brev hem. Där fick vi veta vilken enhetschef man löd under och löfte om att bli kallad till ett möte med den enhetschefen, och till arbetsplatsmöte. Jag väntar fortfarande på den kallelsen.

Nåväl, förutom alla saker som är lite svåra att ta på som chefernas okunskap, ovana och ignorans finns det också en hel del mer handfasta saker som har blivit sämre. De flesta jag tar upp påverkar bara station, men någon kanske också påverkar trafik, vad vet jag?

Sluten spärrlinje. Vi får inte öppna spärrlinjen för att gå på toaletten. Eller för att gå och starta rulltrappan. Eller för att kontrollera stationen. Eller för att… Ni förstår nog själva, vi ska sitta och ta betalt. Alltid. Om man behöver lämna får man vackert vänta på avlösning, eller försöka få tag i EC som ska skicka en avlösare. Avlösare finns ytterst sällan tillgängliga, och finns de tillgängliga brukar det ta minst 30 minuter innan de dyker upp. Men EC kan faktiskt ibland ge tillstånd att stänga spärren, då får man skriva en trafikhändelserapport och förklara varför man var tvungen att stänga. Vid en fråga till EC vad som hände med trafikhändelserapporterna svarade hen att de används för redovisning mot SL och sparades för att kontrollera så ingen spärrvakt utnyttjade möjligheten för mycket.

Med införandet av det slutna kontanthanteringssystemet har man i varje spärr stoppat in en sedelmaskin som innehåller en mindre jet-motor. Man får absolut inte stänga av denna maskin, inte ens om betalningssystemet inte fungerar. Ljudnivån i vissa spärrar är fantastisk. Förut hade vi bullerproblem från rulltrapporna, men det har nu blivit mycket bättre. Rulltrapporna stör inte längre eftersom sedelmaskinen nästan alltid överröstar dem. Visserligen är det SL som beslutat om detta införande av det nya systemet, men det är ändå MTR som ansvarar för vår arbetsmiljö.

Om det slutna kontanthanteringssystemet går sönder och ingen växel kommer ut har vi en växelkassa som vi ska ge kunderna pengar från. När man gjort det ska man fylla i diverse blanketter och får inte sälja fler biljetter förrän växelkassan är återställd av EC. Som jag förstått det ska det ske samma dag. I somras var det ett antal stationer där detta inte gjordes på sex veckor. Resenärerna blir ohyggligt irriterade när man sitter på en station och hänvisar dem till Pressbyrån som ligger 4 – 5 minuters gångväg bort. Det blev många dispyter vill jag lova.

I och med att MTR införde dygnetrunt bemanning på alla stationer skulle spärrvakterna som har dessa tjänster utföra lättare städning. Den lättare städningen visade sig vara ganska tung, och innefattar väldigt mycket. Allt från biljetthall och personalutrymmen till perronger ska städas, många av spärrvakterna som har dessa tjänster har fullt sjå att hinna med detta under den trafikfria tiden. Dessutom ska spärrvakterna själva stänga stationerna, känner man sig inte trygg med det ska man ringa TryggC som skickar väktare. Har man tur kommer väktarna, har man ännu mer tur kommer de inom en timme.

Rikskuponger som vi tidigare kunde hämta när vi ville, måste nu hämtas mellan vissa datum. Om listorna har kommit. Om den EC som jobbar har tid. Om det finns rikskuponger kvar. Om…

Jag gör inte sken av att det här är alla problem som finns inom stationssidan, det är inte ens allt jag har stött på. Men det kan ändå ge en fingervisning om hur det fungerar, eller inte fungerar.

I (spx gup)


Hur blev vi så förbaskat olyckliga?

oktober 3, 2010

Stor oro har gång på gång präglat trafikpersonalens tålamod efter MTR:s övertagande i fjol. Bristande arbetsmiljö, oerfarna chefer, bristande rutiner, strul med tjänster och placering, planeringskaos, personalbrist, kollektivavtalsbrott, semester, snökaos, eftersatt underhåll, kombi-slakt, uteblivna toalettbesök, usel uniform, dålig trafikplanering samt en överlag urusel kommunikation med samtliga medarbetare. Listan kan göras lång.

Vi kan varken glömma eller förlåta någon för alla de försämringar och problem som vi ställts inför de senaste året.

Den senaste farsoten av oro är MTRs omorganisation på trafiksidan. Det kan te sig orimligt och förvånande att MTR är så mån om att genomföra en omfattande omorganisation när företaget redan befinner sig i ett minst sagt kaotiskt tillstånd.

Stationsorganisationen har fullständigt kollapsat efter en mycket olycklig omorganisation. Personalens tålamod har sedan dess pressats ofattbart, många mår mycket dåligt. När det överhuvudtaget inte går att nå sina chefer får minsta lilla oklarhet eller problem enorma proportioner för den enskilda arbetaren. Trots detta uppenbara fiasko väljer man alltså att sjösätta en liknande omorganisation på trafiksidan.

Den tidigare organisationen med spärr- och trafikexpeditioner är ett väl utarbetat koncept som bygger på flera decenniers erfarenheter av planering och drift av vår tunnelbana. Så länge vi kan minnas har expeditionen funnits där som spindeln i nätet till denna enorma uppgift. Hur kan MTR på fullaste allvar tro att det är möjligt att kapa banden med denna erfarenhet och ta bort TX över en natt? Varför kör man över fackförbunden och personalen som besitter erfarenhet? Varför förändra något så drastiskt som redan fungerar bra?

Låt oss backa tillbaka bandet lite, till upphandlingen och övertagandet av tunnelbanan. Det är möjligt att MTR delvis vunnit anbudet på goda meriter från Hongkong. Detta känns dock löjligt. MTR hade ingen verksamhet i Sverige innan upphandlingen. Man anlitade ett gäng svenska HR-konsulter till att bygga MTR Stockholm från grunden. Dessa konsulter besatt ingen tidigare erfarenhet eller kompetens från verksamheten i Stockholms tunnelbana eller för den delen från Hongkong eller på någon annan plats. När dessa konsulter skissade fram MTR Stockholms organisationsplan hade man en minimal insyn och tillgång till verksamheten. Nu står denna organisationsplan med i avtalet med SL. MTR måste fullgöra sitt anbud och det verkar vara bråttom.

Vi är många som varit oroliga. Vi har påtalat vår oro för våra chefer. Hållbara förändringar sker inte över en natt, de måste ske stegvis. MTR har inte lyssnat. Går det här åt h–vete ska inte vi klä skott för den oreda som följer… I tider likt dessa, är det viktigt att värna om sin hälsa. Tänk på din fritid i första hand och låt den inte berövas av övertid och gnet. Ta det lugnt på jobbet och framförallt – håll ihop!

J (tutf gup)