Efter gnetstoppet, fortsättning följer!

oktober 31, 2010

Nu står det helt klart att missnöjet med vår arbetsköpare MTR är utbrett och djupt. Bra så. Vad gör vi nu? Hur går vi vidare? Ett förslag:

Vecka 44

  • Först: Utvärdera gnetstoppet. Prata med så många kollegor som möjligt. Vad har de hört och sett? Vad kan du berätta om? Vad var bra vad var dåligt. Gör en analys tillsammans.
  • Sedan: Tänk ut, för dig själv, vad du vill ha ändring på. Vad är du mest missnöjd med?
  • Prata ihop dig med dina närmaste kollegor, vädra dina önskemål.
  • Formulera tillsammans era gemensamma krav! Var tydliga.

Vecka 45

  • Ha öppna möten i din rastlokal. Då våra arbetstider är varierande kan det fungera bättre med ”rullande” och överlappande möten. Hör du inte till en särskild rastlokal är du alltid välkommen till vilken som helst, när som helst. Ta en kaffe och diskutera. Det är viktigt att du tar tillvara de få minuter du har tillsammans med dina kollegor. Ta till orda! Viska inte, låt dina kollegor få chansen att säga sitt.
  • Skriv ner de gemensamt överenskomna kraven och önskemålen och sätt upp dem på en anslagstavla. Har ni ingen anslagstavla, skramla och spika upp!
  • Fundera ut så många påverkansmetoder som möjligt (vad finns det mer än gnetstopp?) för att MTR ska lyssna.
  • Diskutera tillsammans hur långt ni är beredda att gå för att få igenom kraven.

Vecka 46

  • Ta tag i en kollega från en annan bana/arbetsområde och jämför era krav. Är de lika? Kom överens. Snabbt. Genom att jämföra med andra arbetsområden kan vi se vad den gemensamma nämnaren är.
  • När vi gjort det kan vi överlämna våra skriftliga krav till ledningen.

Tips på vägen:

  • Visst är det så att missnöjet kan riktas mot enskilda delar, som tex för korta vändtider eller för kort kassaräkningstid. Det är bra, men glöm inte bort helhetsbilden! Vad är det du är arg på, egentligen? Hitta först grunden och fortsätt sedan med symptomen. Punkta upp!
  • Vi vill ha förändring. Att böna och be ger ingenting. Att knyta näven i fickan har aldrig funkat särskilt bra. Det är våra gemensamma handlingar som förändrar!
  • Gemensamma handlingar kräver solidaritet och mod!

Läs även: Organisera vilda strejker öppet

Vi ses i närmaste rastlokal!

Ali och Daniel


Det stora tårtkalaset

oktober 6, 2010

Härmed bjuds alla tunneltågförare på samtliga banor på tårtkalas!

Idag är det den 6:e oktober. På samma datum för fem år sedan utbröt en vild strejk bland förarna. Strejken varade endast i några timmar, men genomsyrades av gemenskap och kämparglöd. Uppslutningen var enorm. Det lilla antal tb/tl som ändå körde tåg kunde inte upprätthälla mer än ca 10 % av trafiken. De som var med minns, de som inte var anställda då måste få veta: Vi är ett starkt och sammansvetsat gäng. Vi har kollektiv erfarenhet och kunskap. Kom ihåg det!

Vi förare kämpar hårt varje dag och ofta i snål motvind. Trots detta bjuds det alltid på vänliga leenden och många skratt oss emellan. Detta ska vi ha tack för! Och tårta! Detta är en hyllning till oss, från oss – för att hedra förarkollektivets gemenskap och solidaritet.

Att vi äter tårta just idag beror på att den vilda strejken är en mäktig symbol för vår gemensamma handlingskraft!

Bra kämpat!

hälsar tårtkommittén


Minns ni hur lyckliga och stolta vi var?

oktober 2, 2010

Kommer du ihåg hur det var när vi tågförare satte ner foten och strejkade vilt den 6:e oktober 2005? Glädjen och stoltheten som nästan svämmade över när vi gjorde det ingen trodde var möjligt – att bryta med apatin och välja handlingen!

Visst var vi också rädda och oroliga för vad som skulle kunna ske, men aldrig har jag på tunnelbanan upplevt en sådan värme mellan oss jobbarkompisar, det fanns alltid någon som tog sig tid att prata med den som kände oro.

Till och med TX-personlen var med och strejkade, bara några enstaka TB och tutf bröt mot strejken. Allt som allt kunde endast ca 10 % av trafiken upprätthållas av de TB:n som kallades in. Enligt SL var 500.000 trafikanter  ”strandade”.

Tyvärr gick arbetsköparen ut hårt efter strejken och spred myten att det skulle förekomma trakasserier mellan jobbarkompisar. Deras förhoppning var att splittra oss som kollektiv. Men det är bara företagspropaganda och förbannad lögn. Vi som strejkade i Vällingbydepån fattade ett tydligt gemensamt beslut om att ingen skulle tråka någon strejkbrytare. Vi ville bevara den fina sammanhållningen. Därför tog vi hand om varandra. Vi beslutade också att ingen skulle träffa en chef enskilt efter strejken. Det spelade ingen roll vilket fack man var med i, eller om man var med i något fack över huvud taget. Det var en för alla och alla för en som gällde.

L (tutf alv)