Nimen hao kära MTR!

oktober 11, 2010

Som ni kanske har märkt har det den senaste veckan hänt lite grann i grannskapet. Många av oss som kör har slutat ”gneta” och överarbeta. Vad har då föranlett detta? Vad är tanken bakom? Vad är det vi vill med att inte längre gå med på gnet? Något måste det ju vara och inte bara lathet, flathet och allmän lättja. Nå, här kommer en förklaring och en önskelista (men kalla det hellre en kravlista).

Att vi började prata om ett gnetstopp var att vi alla har börjat märka av en hårdare och sämre arbetsmiljö, ett hårdare arbetsklimat. Många förare började må dåligt av att gå till jobbet, många som jobbat här i många år kände att måttet började bli rågat, att de knappt orkade gå till jobbet längre och somliga grät. Det samma har vi hört från andra delar av verksamheten, till exempel från spärrsidan och även från trafikledningen. Något måste göras och vilka skulle göra det om inte vi?

Vad är det som hänt? Vad är det som gjort oss så ledsna, trötta och arga? Det började nog med talet om att införa delade tjänster och längre tid på tåg. Något vi av många anledningar kämpat länge för att få bort. Efter detta har det kommit mer och fler inslag i arbetet som vi tycker försämrar inte bara vår arbetsmiljö utan även säkerheten, vilken i vårt yrke är väldigt viktig. Något en snabb titt i TRI-Tub kan avslöja. Den avgörande droppen kom nyligen då det till sist blev av att vårt lokala TX skulle flyttas och centraliseras. Detta utan förklaring eller motivering, inget om på vilket vis den nya omorganisationen skulle göra saker och ting bättre. Många kände sig svikna då det uttryckts klart och tydligt att vi inte gillade idén.

Många kände sig också på grund av utebliven förklaring dumförklarade, helt enkelt inte värda en förklaring. Omyndigförklarade och dumförklarade växte ilskan och indignationen. Tyvärr står det inget i TRI om hur man skall behandla sina anställda för att maximera säkerheten så där får vi komma in, vilket vi gör nu. Vi sätter ned foten och säger att nog är nog.

VAD VILJA FÖRARNA?

Vi vill att maximala antalet timmar på tåg är tre timmar och inte fyra!

Framför allt är detta viktigt under rusningstrafik då möjligheter att gå på toaletten är i det närmaste obefintlig, stressen har också ökat, detta också på grund av den nya turlistan med snävare vändtider (något vi återkommer till). Det är också en hälso- och säkerhetsfråga. Det är en hälsofråga då det om man ”håller sig” för länge kan ge medicinska problem som i värsta fall kräver operationer. Det må låta överdrivet, men är icke desto mindre sant. Det är en säkerhetsfråga då föraren ju längre tid han/hon sitter på tåg har lättare för att tappa koncentrationen, vilken för säkerheten är i det närmaste avgörande. Vårt jobb må vid första anblick inte verka särskilt krävande, men att timme in och timme ut sitta och vara beredd på att i princip nästan vad som helst kan dyka upp eller hända på spåren eller på stationerna är en vaksamhet som tröttar ut. När huvudet blir trött blir kroppen trött.

Vi vill ha omloppstider på max 8:20 timmar!

Detta av samma anledning som ovan. Alltså av hälso- och säkerhetsskäl, arbetsmiljö helt enkelt.

Vi vill ha tillbaka vår lokala TX!

TX har alltid varit inte bara en lokal oas, ett ankare när det stormar och ett vänligt leende när det behövts som mest. Det har även varit det ställe dit vi enkelt kunnat vända oss med stort som smått för att få snabba lösningar och snabba svar, vilket gjort inte bara arbetslivet utan även privatlivet enklare. Nu har det förvisso endast gått en vecka med den nya organisationen, men redan har det gått ganska dåligt. Borta är det enkla, borta är det snabba och, inte minst, borta är den nära mänskliga kontakten mellan förare och TX. Vi är människor, inte ansiktslösa drönare.

Vi vill ha en turlista som fungerar!

Som turlistan ser ut nu är det hart när omöjligt att komma till alternativt lämna slutstation i tid. Åtminstone blir det så vid vartannat tåg. När ett tåg skall in skall ett annat lämna vilket gör att kampen om växlarna måste ”vinnas” av något av dessa. Det ena kommer då antingen in sent eller ut sent. Om det är tåget som kommer in som får vänta på växlarna är sannolikheten stor att det sedan efter vändning avgår försenat, detta efter att föraren fått stressa och därmed ökat risken för ohälsa (se även ovan om toalettbesök). Om det är tåget som skall ut som får vänta på växlarna och avgår sent är risken stor att detta tåg vid nästa ändstation anländer sent och därför får samma problem som det ingående tåget i exemplet ovan hade. Tiden för koppling har också minskat, förvisso endast med en minut, men det är en viktig minut. Än en gång har stressen över att hinna med ökat och med stressen även risken för ohälsa och risken för misstag som kan påverka säkerheten.

Vi vill även ha en ursäkt från ledningen (exempelvis från Sören Stark), som ljugit i media om personalbristen.

Vi är många som under åren ställt upp på att jobba extra på våra lediga dagar och timmar och att då få vårt slit, ja det sliter, osynliggjort på detta vis är som att spotta oss i ansiktet, förminska oss och det arbete vi utför. Vi vet om att vårt extraarbete många gånger räddar verksamheten och håller den flytande. Även om det mesta extraarbetet utförs av oss för att få lite mer i plånboken är det inte den enda drivkraften. Vi är villiga att ställa upp för verksamhetens skull, för företaget, för trafikanterna och kollegorna, men när företaget nu börjar trampa på oss säger vi att det räcker. Vi ser också att det söks nya förare men endast 1-2 heltidare och 18 deltidare. Alltså verkar det som om MTR tänker göra som Veolia gjorde och driva verksamheten med främst deltidares villiga extraarbete. Alltså fortsätta med underbemanning och med knäppta händers böner om att dessa deltidare (och heltidare) verkligen ställer upp. Vi säger: räkna inte med det. Nog får vara nog.

När vill vi få igenom våra krav?

Vad gäller frågan om omlopp, tid på tåg och turlista så är vi varken rabiata eller desperata utan kan vänta tills det ändå är dags för nya tjänster och turlistor. Exempelvis vid nästa placering och till sommarturlistorna. Vad gäller frågan om TX, så skulle vi vilja se en återgång så snart som möjligt.

Vad kommer vi att göra för att få igenom dessa krav?

Vi kommer inte att göra något annat än att säga nej till övertid som ligger utanför avtalet och även säga nej till så kallat gnet, alltså att inte jobba över på våra fridagar och lediga timmar. Detta har många av oss gjort nu i veckan (Vecka 40). Nästa vecka kommer vi att återgå till att jobba som vanligt, men kommer att återuppta gnetstoppet vecka 43 och då på minst två av tunnelbanans tre banor. Det vi gör strider alltså inte mot avtalet utan vi värnar helt enkelt vår fritid och därmed vår hälsa och då även säkerheten i vårt arbete.

Det har cirkulerat rykten om massjukskrivningar och maskning som protest. Detta är inget som vi ställer oss bakom. Tvärtom är det något som vi helt avvisar. Vi sköter vårt jobb när vi är på jobbet och vi fuskar inte med sjukförsäkringen, som finns till för att användas när den verkligen behövs.

Vi vill kunna vara stolta över vårt jobb, men det blir svårt när möjligheterna för att utföra det och utföra det väl försämras.

Självklart respekterar vi alla våra kollegor och deras val även om de inte stöder aktionen.

Förare på Röda Linjen


Hur blev vi så förbaskat olyckliga?

oktober 3, 2010

Stor oro har gång på gång präglat trafikpersonalens tålamod efter MTR:s övertagande i fjol. Bristande arbetsmiljö, oerfarna chefer, bristande rutiner, strul med tjänster och placering, planeringskaos, personalbrist, kollektivavtalsbrott, semester, snökaos, eftersatt underhåll, kombi-slakt, uteblivna toalettbesök, usel uniform, dålig trafikplanering samt en överlag urusel kommunikation med samtliga medarbetare. Listan kan göras lång.

Vi kan varken glömma eller förlåta någon för alla de försämringar och problem som vi ställts inför de senaste året.

Den senaste farsoten av oro är MTRs omorganisation på trafiksidan. Det kan te sig orimligt och förvånande att MTR är så mån om att genomföra en omfattande omorganisation när företaget redan befinner sig i ett minst sagt kaotiskt tillstånd.

Stationsorganisationen har fullständigt kollapsat efter en mycket olycklig omorganisation. Personalens tålamod har sedan dess pressats ofattbart, många mår mycket dåligt. När det överhuvudtaget inte går att nå sina chefer får minsta lilla oklarhet eller problem enorma proportioner för den enskilda arbetaren. Trots detta uppenbara fiasko väljer man alltså att sjösätta en liknande omorganisation på trafiksidan.

Den tidigare organisationen med spärr- och trafikexpeditioner är ett väl utarbetat koncept som bygger på flera decenniers erfarenheter av planering och drift av vår tunnelbana. Så länge vi kan minnas har expeditionen funnits där som spindeln i nätet till denna enorma uppgift. Hur kan MTR på fullaste allvar tro att det är möjligt att kapa banden med denna erfarenhet och ta bort TX över en natt? Varför kör man över fackförbunden och personalen som besitter erfarenhet? Varför förändra något så drastiskt som redan fungerar bra?

Låt oss backa tillbaka bandet lite, till upphandlingen och övertagandet av tunnelbanan. Det är möjligt att MTR delvis vunnit anbudet på goda meriter från Hongkong. Detta känns dock löjligt. MTR hade ingen verksamhet i Sverige innan upphandlingen. Man anlitade ett gäng svenska HR-konsulter till att bygga MTR Stockholm från grunden. Dessa konsulter besatt ingen tidigare erfarenhet eller kompetens från verksamheten i Stockholms tunnelbana eller för den delen från Hongkong eller på någon annan plats. När dessa konsulter skissade fram MTR Stockholms organisationsplan hade man en minimal insyn och tillgång till verksamheten. Nu står denna organisationsplan med i avtalet med SL. MTR måste fullgöra sitt anbud och det verkar vara bråttom.

Vi är många som varit oroliga. Vi har påtalat vår oro för våra chefer. Hållbara förändringar sker inte över en natt, de måste ske stegvis. MTR har inte lyssnat. Går det här åt h–vete ska inte vi klä skott för den oreda som följer… I tider likt dessa, är det viktigt att värna om sin hälsa. Tänk på din fritid i första hand och låt den inte berövas av övertid och gnet. Ta det lugnt på jobbet och framförallt – håll ihop!

J (tutf gup)