”Det är en drogmissbrukare”

mars 4, 2011

Alla med en tågradio känner igen det. ”Det är en drogmissbrukare” säger föraren ”Jaha. Då skickar vi ordningsvakter att kolla till det där” säger TLC. Inte så konstigt kanske. Men ni vet vad jag menar, ni vet hur mycket information som försvinner över radion. Ni vet vad som egentligen döljer sig bakom orden.

Häromdagen hörde jag något som drabbade mig hårt. Föraren på ett södergående 19 hade fått upprepade nödtalstryckningar och stannade på Slussen för att gå och undersöka. Han kom tillbaka tämligen upprörd och berättade att det låg en ung kille medvetslös på golvet och att han behövde hjälp omgående. ”Han kan definitivt inte klara sig själv” sa han upprepade gånger och TLC sa att det var vakter i närheten som kunde hjälpa till. Så länge fick han stå och vänta, och vi andra bakom honom likaså. Någon minut senare återkom föraren och berättade att ”en vårdkunnig” skulle försöka få liv i honom”(!) och strax därefter berättade ”den vårdkunnige” genom föraren att det rörde sig om en drogmissbrukare. Gissa vad som hände. Snabbt som tusan togs beslutet att tåget skulle köra vidare och att vakter skulle komma i Gullmarsplan. Gissa vad som hände sedan.

Tåget hann knappt lämna Slussen när TLC anropade. ”19 xx: det finns inga vakter att tillgå, så du får åka vidare mot Hagsätra så får vi se om någon kan möte upp längs linjen.” Yes sirs.

Tåget kom till Gullmars och turligt nog fanns där enligt föraren ”två personer” som lyfte av den unga killen. Jag körde tåget bakom och bevittnade scenen av två Lugna Gatan-personer sitta på huk ovanför en till synes medvetslös kropp, just vid plattformskanten. De hade verkligen släpat av honom.

Jag blev uppriktigt ledsen. Sådana här situationer förekommer för jämnan. En del kollegor är förhärdade av den tuffa arbetsmiljön och reagerar knappt längre, men jag verkar ha lite människorespekt kvar och just den här radioscenen har hängt sig kvar i mitt medvetande. En gång hade jag ett sjukdomsfall på mitt tåg på T-centralen. Jag undersökte saken och kvinnan i fråga behövde ambulans, ingen tvekan om den saken. Ingen av de andra trafikanterna hade ringt 112 och jag fick övertala TLC om att det verkligen behövdes ambulans och upprepa att nej, jag kan inte köra vidare. Visserligen inpräntas vi dagligen med att vi förare bara är marionetter utan egna slutledningsförmågor eller värderingar, men just då den dagen de minuterna kom jag ihåg vad som är viktigt. Det är dock inte alltid jag gör det. Jag funderar:

Varför ska det kallas vakter till alla tänkbara situationer? Varför ska jag som förare behöva försvara min bedömning? Är rullande tåg viktigare än människoliv? Varför söker man orsaken till ohälsan i en akut situation istället för att bara hjälpa?

Varje gång detta händer, att man t.o.m. professionellt bedömer att en döende knarkare får skylla sig själv, varje gång tar det oss ett steg mot ett kallare samhälle. Där alla sköter sitt och totalt skiter i andra. Inte så konstigt att folk inte reagerar när deras medmänniskor behöver akut hjälp. Tänk om det var din bror eller son som låg där på tunneltågsgolvet. Ingen i vagnen som hjälper. Ingen hjälp från tunnelbanans tjänstemän. Glöm ambulans. Det som döljer sig bakom de neutrala orden i sann militärdisciplin är människoförakt.

Tack Lugna Gatan och liknande frivilligorganisationer. Ni har inte glömt vad som är viktigt.

Mira

Annonser

Fotografera verkligheten!

januari 4, 2011

Härmed bjuds nu alla arbetare på tunnelbanan in att bidra med foton till Tunnelbloggens arbetarredovisning 2010. Det foto som först får 150 tummen upp har vunnit! Det är vi inom MTR och TBT som bäst kan beskriva vår verksamhet och året som gått, därför vill vi bjuda in alla arbetare att bidra med foton till vår första arbetarredovisning. Skicka in foton som handlar om MTR Stockholm och TBT. Det får gärna vara bilder av oss anställda men även bilder från våra miljöer eller annat som kan representera oss och det senaste året. Skicka in ditt foto till tunnelbloggen@gmail.com.

De foton du skickar in kan komma att användas i den tryckta Tunneltidningen. Det är viktigt att du själv har tagit bilderna och äger rättigheterna till dem samt att personer som går att känna igen på bilderna godkänner att de används.

Arbetarredovisningen är ett komplement till arbetsköparens hållbarhetsredovisning. ”I hållbarhetsredovisningen beskrivs hur vi bidrar till en hållbar utveckling i Stockholm genom att leverera god kollektivtrafik med hög punktlighet, kundnöjdhet i en ren miljö.” säger MTR. Arbetarredovisningen ska användas som introduktion för nyanställda men framförallt ska den användas internt som en summering av året på tunnelbanan, vår arbetsplats.

God fortsättning på det nya året!


Trafikanterna: Säkerheten ska vara prioriterad

oktober 22, 2010

Efter de senaste dagarnas rapporteringar om bristande säkerhet i tunnelbanan har jag varit rädd. Som resenär vet jag inte de saker som beslutas bakom stängda dörrar, jag har bara tilltron över att säkerhet är av högsta prioritet i tunnelbanan men om man inte följer säkerhetsrutiner – hur kan man då garantera säkerhet? Tågen inte kontrolleras av ansvarig personal innan de går ut i trafik, hur kan man då veta att de är säkra? Ansvariga chefer skickar medvetet ut tunnelbanetåg med dragstångsfel i trafik, är då säkerheten en prioritet? Tomm Bråten, underhållschef på TBT, säger att hans personal är välutbildad och att han inte förstår varför de är rädda. Jag tror nog att med sådan bakgrund över säkerheten på TBT kan man inte vara något annat än oroad och rädd, speciellt när man är utbildad nog för att inse farorna med dessa brister. När kommer våran tunnelbana bli säker igen?

Disa (trafikant)