Det är mycket nu…

maj 3, 2011

Tre saker händer samma dag.

För det första, gör TV4 stockholm det här reportaget;

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_stockholm?title=tv4nyheterna_stockholm_22_33&videoid=1602589

En vagn med allvarliga sprickor i leden mellan vagnsdelarna har gått i trafik en hel vecka, trots att reparatörerna (som är inhyrda till TBT ifrån Kalmar tågkompetens), skrivit i sina protokoll att vagnen inte får tursättas.

För det andra känner största facket sig tvingade att meddela följande;

Klubbstyrelsen vill påminna alla våra medlemmar om vilka risker som finns med att diskutera jobbet och MTR på sociala medier som Facebook. Flera av oss är vänner med kollegor och pratar mycket om jobbet på Facebook så att andra kan se. När det har hänt saker på jobbet och MTR vill samla in fakta så undersöker de vad som står på Facebook. Representanter för MTR har sagt att de ser allvarligt på det som skrivs om företaget på internet och att det kan falla inom ramen för illojalitet mot företaget.Eftersom MTR uttrycker sig på detta sätt vill vi understryka hur viktigt det är att se över vilka man är vän med på Facebook och vad man skriver.

För det tredje har vi senaste säkerhetsbulletinen. Där vi får veta att vi fram till den sista mars är uppe i 52 ”händelser som medfört död eller allvarlig skada” hittills i år. Det ska jämföras med 21 st för hela 2010. Om olyckerna fortsätter i samma takt året ut, blir det en ökning med 990% !!!!!

Det går bara inte att försvara för MTRS/TBT. Men tydligen accepteras det av SL ännu så länge. Att olyckorna är på väg mot en tiofaldigande på bara ett år är banne mig något som åtminstone SL borde se allvarligt på !

https://tubnet.mtrstockholm.se/Nyheter/infotavlan/Skerhetsbulletin/Säkerhetsbulletin%20april%202011.pdf

För det fjärde har vi en företagsledning som vid upprepade tillfällen bedyrat att säkerheten är deras främsta prioritet.

Den utveckling vi ser nu, borde vara ett stort problem för vilket annat företag som helst. Men inom MTRS/TBT håller man tyst. Problemet är inte säkerhetsbristerna och de många tillbuden, utan  det blir bekymmersamt först när delar av verkligheten läcker ut till allmänheten.

Om ingen får veta vad som pågår, tycker inte man inte att det är något att bekymra sig om. Särskilt allvarligt är att säkerheteten inte diskuteras med förarna. För när tåget går i trafik, är det föraren, och ingen annan, som ansvarar för säkerheten. Vi får istället ta del av förtäckta hotelser om rättsliga åtgärder ifall vi påtalar brister.

Slutsatsen kan bara bli att såväl MTR och TBT struntar fullständigt i säkerheten. Men det gör inget, så länge man lyckas hota
sin personal till tystnad. Jag kan inte tiga, jag vill vråla!!!

Åsikter, någon ?

P, tutf grön linje

Annonser

”Det är en drogmissbrukare”

mars 4, 2011

Alla med en tågradio känner igen det. ”Det är en drogmissbrukare” säger föraren ”Jaha. Då skickar vi ordningsvakter att kolla till det där” säger TLC. Inte så konstigt kanske. Men ni vet vad jag menar, ni vet hur mycket information som försvinner över radion. Ni vet vad som egentligen döljer sig bakom orden.

Häromdagen hörde jag något som drabbade mig hårt. Föraren på ett södergående 19 hade fått upprepade nödtalstryckningar och stannade på Slussen för att gå och undersöka. Han kom tillbaka tämligen upprörd och berättade att det låg en ung kille medvetslös på golvet och att han behövde hjälp omgående. ”Han kan definitivt inte klara sig själv” sa han upprepade gånger och TLC sa att det var vakter i närheten som kunde hjälpa till. Så länge fick han stå och vänta, och vi andra bakom honom likaså. Någon minut senare återkom föraren och berättade att ”en vårdkunnig” skulle försöka få liv i honom”(!) och strax därefter berättade ”den vårdkunnige” genom föraren att det rörde sig om en drogmissbrukare. Gissa vad som hände. Snabbt som tusan togs beslutet att tåget skulle köra vidare och att vakter skulle komma i Gullmarsplan. Gissa vad som hände sedan.

Tåget hann knappt lämna Slussen när TLC anropade. ”19 xx: det finns inga vakter att tillgå, så du får åka vidare mot Hagsätra så får vi se om någon kan möte upp längs linjen.” Yes sirs.

Tåget kom till Gullmars och turligt nog fanns där enligt föraren ”två personer” som lyfte av den unga killen. Jag körde tåget bakom och bevittnade scenen av två Lugna Gatan-personer sitta på huk ovanför en till synes medvetslös kropp, just vid plattformskanten. De hade verkligen släpat av honom.

Jag blev uppriktigt ledsen. Sådana här situationer förekommer för jämnan. En del kollegor är förhärdade av den tuffa arbetsmiljön och reagerar knappt längre, men jag verkar ha lite människorespekt kvar och just den här radioscenen har hängt sig kvar i mitt medvetande. En gång hade jag ett sjukdomsfall på mitt tåg på T-centralen. Jag undersökte saken och kvinnan i fråga behövde ambulans, ingen tvekan om den saken. Ingen av de andra trafikanterna hade ringt 112 och jag fick övertala TLC om att det verkligen behövdes ambulans och upprepa att nej, jag kan inte köra vidare. Visserligen inpräntas vi dagligen med att vi förare bara är marionetter utan egna slutledningsförmågor eller värderingar, men just då den dagen de minuterna kom jag ihåg vad som är viktigt. Det är dock inte alltid jag gör det. Jag funderar:

Varför ska det kallas vakter till alla tänkbara situationer? Varför ska jag som förare behöva försvara min bedömning? Är rullande tåg viktigare än människoliv? Varför söker man orsaken till ohälsan i en akut situation istället för att bara hjälpa?

Varje gång detta händer, att man t.o.m. professionellt bedömer att en döende knarkare får skylla sig själv, varje gång tar det oss ett steg mot ett kallare samhälle. Där alla sköter sitt och totalt skiter i andra. Inte så konstigt att folk inte reagerar när deras medmänniskor behöver akut hjälp. Tänk om det var din bror eller son som låg där på tunneltågsgolvet. Ingen i vagnen som hjälper. Ingen hjälp från tunnelbanans tjänstemän. Glöm ambulans. Det som döljer sig bakom de neutrala orden i sann militärdisciplin är människoförakt.

Tack Lugna Gatan och liknande frivilligorganisationer. Ni har inte glömt vad som är viktigt.

Mira


Ny strejk på tunnelbanan!

februari 17, 2011

Syndikalisterna varslar om en ny strejk 24 februari.

”Man kan göra en oändlig lista på försämringar och övertramp som MTR har gjort, men vi har valt ut några brännande punkter, som MTR lätt skulle kunna förbättra”, säger Linnea Nilsson, medlem i SAC-DSTS och förare på blå linjen.

MTR har i avtal med SL förbundit sig att alltid ha spärrlinjen bemannad. På grund av underbemanning och dålig tjänsteplanering leder detta ofta till att spärrvakterna inte kan besöka toaletten på arbetstid, skriver SAC-DSTS i ett pressmeddelande.

Sedan MTR tog över tunnelbanan har de konstruerat tjänster som innebär att förare arbetar mer än fem timmar utan rast. ”Det är att ta farliga chansningar när man pressar personal i säkerhetstjänst att jobba så långa pass”, tycker Mira Gartz, förare på gröna linjen.

Avslutningsvis ber vi de redan hårt beprövade kollektivtrafikresenärerna om ursäkt för eventuella olägenheter under strejken. Våra krav är en nödvändighet för att skapa en human arbetsmiljö för personalen, men även för att upprätthålla säkerheten i Stockholms tunnelbana, skriver SAC-DSTS på sin hemsida.

Läs hela pressmeddelandet här.

EXTRA:

Medlemmar från SAC-DSTS håller vid tre tillfällen öppna möten där man kan få information om SAC-DSTS och om strejken. Alla MTR-anställda, samtliga kategorier, oavsett facklig tillhörighet är välkomna!

  • Möte 1. Måndag 21/2 kl 12:00 Mässen Gullmarsplan
  • Möte 2. Tisdag 22/2 kl 10:00 Mässen Alvik
  • Möte 3. Tisdag 22/2 kl. 18:00 Stockholms LS, Lehusens Gränd 4. (vid Södra Station)

Läs meddelandet här: strejk_24e_feb


Syndikalisterna kallar MTR till förhandling: konsekvenserna av omorganiseringarna kan inte accepteras!

januari 11, 2011

SAC-DSTS har kallat MTR till förhandling gällande de omfattande och mycket allvarliga brister i MTRs trafik- och stationsorganisation. Förhandlingen ägde rum igår måndag.

Förhandlingens syfte och mål är att göra stations- och trafikpersonalens arbetstillvaro lättare genom att lindra de båda omorganisationernas negativa konsekvenser för personalen. Tålamodet är nu slut.

SAC-DSTS förhandlingsdelegationen lät även MTR veta att sektionen beslutat att varsla MTR om stridsåtgärder utifall en godtagbar förhandlingsuppgörelse uteblir.

SAC-DSTS kräver bland annat att spärrexpeditörer skall ges möjlighet att när som helst kunna lämna biljettluckan för ett toalettbesök.

Kravet på trafiksidan är att MTR ser förläggningen av förarnas arbetstid som en arbetsmiljö- och säkerhetsfråga. Tjänster ska inte planeras så att arbete kan komma att överstiga fem timmar utan rast eller slut för dagen. SAC-DSTS kräver även att start och sluttider för tjänster i tjänstegrupper och hos dagkommenderad personal håller sig inom ramarna för antingen in-, ut-, mellan- eller nattjänst.

MTR har bett SAC-DSTS om uppskov i ett dygn för att senast på tisdag eftermiddag (2011-01-11) presentera ett åtgärdsprogram till att lösa de mest akuta problemen omgående.

SAC-DSTS strejkkommitté har accepterat att senarelägga varslet och därmed stridsåtgärderna för att först låta MTR presentera sitt åtgärdsprogram.

Om medlemmarna i SAC-DSTS inte känner sig nöjda med MTRs förslag till åtgärdsprogram kommer SAC-DSTS lämna in varsel om stridsåtgärder. Då hoppas vi att alla ställer sig solidariska i våra gemensamma ansträngningar att förbättra allas vår arbetssituation.

Läs också SAC-DSTS kallar MTR till förhandling!

Läs även Förhandlingsrapport 2011-01-10

Hälsar

SAC-DSTS förhandlingsdelegation


Fotografera verkligheten!

januari 4, 2011

Härmed bjuds nu alla arbetare på tunnelbanan in att bidra med foton till Tunnelbloggens arbetarredovisning 2010. Det foto som först får 150 tummen upp har vunnit! Det är vi inom MTR och TBT som bäst kan beskriva vår verksamhet och året som gått, därför vill vi bjuda in alla arbetare att bidra med foton till vår första arbetarredovisning. Skicka in foton som handlar om MTR Stockholm och TBT. Det får gärna vara bilder av oss anställda men även bilder från våra miljöer eller annat som kan representera oss och det senaste året. Skicka in ditt foto till tunnelbloggen@gmail.com.

De foton du skickar in kan komma att användas i den tryckta Tunneltidningen. Det är viktigt att du själv har tagit bilderna och äger rättigheterna till dem samt att personer som går att känna igen på bilderna godkänner att de används.

Arbetarredovisningen är ett komplement till arbetsköparens hållbarhetsredovisning. ”I hållbarhetsredovisningen beskrivs hur vi bidrar till en hållbar utveckling i Stockholm genom att leverera god kollektivtrafik med hög punktlighet, kundnöjdhet i en ren miljö.” säger MTR. Arbetarredovisningen ska användas som introduktion för nyanställda men framförallt ska den användas internt som en summering av året på tunnelbanan, vår arbetsplats.

God fortsättning på det nya året!


Systematiska kränkningar av kollektivavtalet

december 15, 2010

Brev till arbetsledningen på MTR:

Hej!

Vänligen läs min rapport nedan och återkom med svar på frågorna sist i detta brev.

Rapport angående samtal gällande regler vid arbete mer än 6 timmar i sträck

Fredagskväll 3/12 inträffade ett flertal spruckna avlösningar på gröna linjen. Jag själv drabbades av detta och fick efter att ha kört till SNK och tillbaka ställa upp ett tåg på mellanspåret GUP eftersom någon avlösare eller reservförare inte fanns tillgänglig.

När jag efter detta hade min rast kom så en annan förare in i mässen. Jag hade tidigare hört honom meddela på radion att han skulle komma att ha arbetat i över sex timmar utan rast vid ankomst till GUP söderut. Föraren blev sen avlöst vid GUP söderut. Han kom upp till mässen och frågade oss som satt där om vi visste vad som gällde vid arbete över sex timmar utan rast. Jag sa att enligt kollektivavtalet så ska du avsluta arbetet för dagen. Jag uppmanade honom också att ringa till bemanningskoordinatorn (BK) för att få detta verifierat, så att allt gick rätt till och så att koordinatorn hade vetskap om att det då antagligen skulle spricka på de tåg föraren sedan skulle köra.

Föraren ringde då till BK. Efter samtalet berättade han för oss andra i mässen att BK sagt till honom att han nu skulle ta en rast för att efter den fortsätta med att köra ett tåg. Föraren tyckte detta var märkligt och jag själv reagerade likaså på detta eftersom jag var tämligen säker på att kollektivavtalet är tydligt med att arbetet avslutas för dagen om arbete utförts mer än sex timmar utan rast.

Jag ringde därför upp BK för att påpeka detta, men fick först endast upptagetton. Några minuter senare svarade dock BK. Jag förklarade mitt ärende och hänvisade till kollektivavtalet när jag sa att föraren ju faktiskt ska avsluta arbetet i detta fall. BK hävdade då med tydligt irriterad och sur ton att kollektivavtalet inte gäller. Han hävdade vidare att det istället var arbetstidslagen som gällde. BK hävdade också att föraren inte skulle få gå hem eftersom han inte suttit på samma tåg i sex timmar (!). Jag ifrågasatte både det första påståendet om kollektivavtalet, samt påpekade att arbetstidslagen anger fem (5) timmar som maximal arbetstid utan rast. Jag påpekade även att det självklart inte spelar någon som helst roll om föraren suttit på ett och samma tåg eller om han kört fem olika tåg, det är den sammanlagda arbetstiden och det faktum att han inte haft någon rast som räknas. BK var vid detta lag mycket upprörd och sa med hög röst att jag hade fel, att kollektivavtalet inte gällde och att om jag hade något att invända mot detta skulle jag vända mig till facket, arbetsledare eller VD:n. BK tänkte inte ta den diskussionen, sa han. Jag blev oerhört frustrerad och arg över denna attityd och sa ilsket att han nog är illa tvungen att ta den, eftersom han inte bara kan påstå något utan att presentera något belägg för det. ”Så mina kunskaper är inget värda?!” skrek BK till mig. Jag sa att jag vet vad som står i kollektivavtalet och att det inte är det som BK säger. Han sa då ”det säger du, ja.” ”Ja, det säger jag. Och du säger något annat. Låt oss därför gå på det som gäller för oss gemensamt, nämligen kollektivavtalet.” BK sa återigen att han inte tänkte diskutera detta och la helt sonika på luren.

Jag ringde då istället till arbetsledaren vid GUP. Jag berättade att vi hade problem med att föraren arbetat mer än sex timmar utan rast och att BK påstod att föraren måste fortsätta arbeta. Jag bad henne försöka prata med BK för att hon skulle kunna förklara vad det är som gäller i fall som detta. När jag rekapitulerade mitt samtal med BK för henne höll hon först med mig om att det är korrekt att arbetet avslutas om man arbetat sex timmar utan rast. Efter en stund började dock även hon påstå att det endast gäller om man suttit på ett och samma tåg i sex timmar. Hon menade att om man bytt tåg och haft paus, så gäller inte regeln om högst sex timmars arbete. Jag förklarade för henne att en paus ingår i arbetstiden och inte ”bryter av” arbetet, det gör endast en rast eller slut för dagen. Så oavsett om han suttit på samma tåg hela tiden eller om han bytt tåg och haft kortare pauser där emellan, så är det viktiga i sammanhanget att han inte haft någon rast på minst 35 minuter under dessa sex timmar. Jag var vid detta laget riktigt irriterad över att kunskapen bland arbetsledande personer var så skrämmande bristfällig, än mer över att en förare i strid med avtalet skulle tvingas arbeta. Jag var dock tvungen att avsluta samtalet eftersom jag skulle ta ett tåg och fortsätta min tjänst efter min rast. Jag sa till arbetsledaren att föraren sitter i mässen och kan nås på telefon där, så hon kunde ringa dit när hon pratat med BK.

Jag erkänner villigt att det inte var helt enkelt att koncentrera sig på körningen efter dessa samtal. Jag var helt enkelt riktigt förbannad på den nonchalans och dåliga attityd jag mötts av, speciellt i det första samtalet med BK.

Jag kunde också konstatera efter att ha hört föraren göra ett anrop på radion, att han fått fortsätta sin tjänst lite senare, trots att han egentligen redan skulle avslutat arbetet för dagen.

Tutf, Gup

I ett liknande fall som det ovan beskrivna, som inträffade två veckor tidigare, fick en förare som krävde avlösning och rast efter att ha kört till ändstation och tillbaka efter en sprucken avlösning, berättat för sig över radion av TLC att den regeln endast gäller vid slut för dagen. Återigen ett helt felaktigt påstående. När ska MTR lära sig, inte bara kollektivavtalets innehåll, men också dess relevans? Det är ett bindande avtal som MTR inte bara kan förkasta efter eget behag.

Dessa två händelser är inga isolerade fenomen, utan bara två exempel på vad som tyvärr blivit allt vanligare det senaste året. Problemen har också märkbart förvärrats ytterligare sedan den 1:a oktober. Med anledning av detta och den allvarliga situation som detta leder till, önskar jag svar på följande:

  • Anser MTR att förare inte ska avsluta arbetet efter att ha arbetat mer än sex timmar utan rast?
  • Vad menar företrädare för MTRs arbetsledning när de säger att ”kollektivavtalet inte gäller”?
  • Var i arbetstidslagen finner MTR stöd för att förare skulle vara tvungna att fortsätta jobba, trots att de redan arbetat mer än sex timmar utan rast?
  • Vilka åtgärder kommer MTR vidta för att garantera att kunskapen om och respekten för gällande kollektivavtal ligger på en acceptabel nivå bland personal i arbetsledande position?

Med förhoppning om ett snart svar.

Vänliga hälsningar

R (tutf, gup)


Säkerhet, arbetsmiljö och sånt

november 25, 2010

Vi ska få en ny kanal: ”Säkerhetsbulletinen”, som ska ta upp frågor rörande trafiksäkerhet, arbetsmiljö, trygghet och brandsäkerhet. Bladet ska komma ut en gång i månaden och ansvarig utgivare är säkerhetsdirektör Bert Myrde. Jag vet lika lite som ni hur den kommer att utformas, om det kommer vara en kanal för envägskommunikation arbetsköpare till arbetare eller om det blir ett bra forum för våra många tankar om dessa viktiga frågor. En sak som visat sig den senaste tiden är att vi faktiskt kan påverka vår arbetstillvaro om vi vill det, och därför vill jag uppmana er alla att verkligen nyttja Säkerhetsbulletinen. Lanseringen av bladet har skett på TubNet och där finns även en e-mailadress som man kan använda för ”tips på innehåll”: sakerhetsbulletin@mtrstockholm.se
Själv tycker jag att arbetsmiljön är nästan det viktigaste på en arbetsplats och har just mejlat detta:

Hej Säkerhetsbulletinen

Detta gäller vår arbetsmiljö. Tyvärr är det svårt att fånga damm, blod, repiga rutor, solkiga stolar, trasiga bord, ingrodd smuts, syrebrist, buller, ryggproblem samt känslan av att vara negligerad, på bild. Så jag skickar istället ett tydligt och ett tyvärr väldigt vanligt exempel.


Inga muggar att dricka ur. Ingen tvål. Inte ens en toapappershållare. Det här är endast ett exempel av väldigt många på undermålig arbetsmiljö. Så usel att det är förnedrande. I just det här fallet (Farsta Strand) ligger två toapappershållare på golvet utanför toaletterna. Som sagt: förnedrande.

Tack för mig, M