Gratis arbete, varje dag!

oktober 9, 2010

Dag efter dag tvingas vi spärrexpeditörer arbeta gratis åt MTR. Då vi endast har påtid för att räkna remsorna inför det första passet, innebär det att vi räknar remsorna helt och hållet gratis åt MTR när vi har våra raster. Dag efter dag!

Det blir omkring 25 minuter per vecka för en heltidsanställd. 100 minuter per månad. 20 timmar gratis per år! I runda slängar arbetar vi alltså en halv arbetsvecka gratis åt MTR per år och per heltidsanställd spärrexpeditör. Vad får vi för det? Inget!

När personal utöver det endast har en rast som är 35 minuter lång och under den rasten ska förflytta sig till annan station, ja då blir det bara 28 minuter kvar av rasten helt plötsligt då 7 minuter är avsett för resandet. 28 minuter är enligt lag en arbetspaus och arbetspauser ska vara betalda. När vi dessutom räknar remsorna på våra så kallade raster i 5 minuter, ja då har vi bara 23 minuters ”rast” kvar. Vad får vi som blott har 23 minuters obetald arbetspaus per dag för det? Ingenting!

När vi nu inte får något betalt för remsaräkningen under rasten, ja då är det enda rimliga att varje spärrexpeditör avsäger sig ansvaret helt och hållet för räkningen vid de tillfällena och bollar över hela ansvaret till MTR. Det är ju i praktiken omöjligt att ha räknat alla remsorna samma sekund som man börjar passet och den man avlöser slutar. En sådan sak borde faktiskt till och med MTR förstå.

Nu finns det dessutom massor av lösa remsor. 100 stycken lösa remsor att räkna är numera inget ovanligt. Och om det dessutom är 100 stycken lösa remsor av varje sort och man kontrollräknar noggrannt, då är inte 5 minuter tillräckligt. Ibland finns det flera hundra av samma remsatyp. Att räkna 300 till 400 lösa, hur lång tid tar det? Har någon över huvud taget orkat räkna så många lösa remsor? Är det ansvarsfullt av MTR att skicka ut så många lösa remsor? Att ha många lösa remsor leder till bristande säkerhet då man omöjligen kan räkna hundratals lösa remsor i en sådan stor utsträckning på en så kort tid. Och nu när spärrexpeditörerna inte får betalt för att räkna, ja då slarvas det naturligtvis med räkningen just på grund av att ingen vill ju arbeta gratis. Det är rent löjligt när man någon gång lyckas bli avlöst för toabesök och kundservicevärden i fråga ska räkna flera hundra lösa remsor och minuter senare när man kommer tillbaka ska man räkna alla dessa remsor igen.

Nu är det dags att vägra gratisarbetet! Situationen i spärrarna är i dagsläget katastrofal och MTR måste ta sitt ansvar och betala för våra arbetspauser samt ge oss tid att räkna remsorna!

E (spx alv)


Situationen på station

oktober 5, 2010

Jag hittade en utskrift av tunnelbloggen i en spärr idag.

Precis som någon som av de som skrivit på bloggen är jag ganska nyanställd. När jag började som spärrexpeditör för fyra år sedan hörde jag ingenting om förarnas tidigare strejk. För att vara helt ärlig är det först nu, via tunnelbloggen som jag har hört något inifrån. Det gjorde mig oerhört glad.

Vi spärrvakter har tyvärr inte samma förmån som förarna att faktiskt träffa varandra särskilt mycket. De enda av mina arbetskamrater jag egentligen träffar de jag byter av eller blir avbytt av. Eftersom vi då har 5 minuter på oss, inte får stänga kassan och ska hinna räkna mellan 100 och 300 rabattremsor blir det för det mesta ganska lite sagt. Det som väl blir sagt är oftast några artighetsfraser och lite om hur dåligt allt blivit sedan MTR tog över.

Vid den stora omorgaisationen på station försvann som bekant vår SX, och istället fick vi ett antal enhetschefer. MTR valde att inte göra någon mjuk överfyttning från SX till enhetscheferna, utan bestämt datum fick de axla sin nya mantel. Tråkigt nog för dem, och för oss, hade varken de eller vi fått veta riktigt vad de skulle göra. En arbetskamrat till mig, som jobbar deltid, blev sjuk när han skulle jobba strax efter att enhetscheferna infördes. Han skulle ringa och sjuka sig, men stötte på problem, han ringde SX och fick där veta att SX hade upphört. Inget mer. Inget nummer han skulle ringa istället. Som tur är kunde han ringa till mig och jag ordnade numret till honom, men om han inte hade haft mitt privata nummer då?

Innan enhetscheferna infördes sas det att de skulle kunna röra sig mycket ute på stationerna och därigenom ha bra kontakt med personalen och verksamheten. Så blev det inte. Enhetscheferna sitter på kontoret. Sedan omorganisationen har jag inte sett en enda enhetschef någon annan stans. När man ringer till dem är det ofta upptaget, det var det visserligen tidigare också, men då fanns det i alla fall ett kösystem man kunde använda sig av (R5#). Numera möts man av en sockersliskig röst som säger att det är upptaget, var god försök senare. Får man väl tag på enhetscheferna kan man vara ganska säker på att det åtminstone inte är en lika vän röst som svarar. Överarbetade och stressade människor är sällan vänliga.

Och vad gör facket? Ingenting verkar det som, de har godkänt de nya placeringslistorna där man får åka mellan fyra eller fem olika stationer på samma pass. Något som också MTR utnyttjar, en arbetskamrat har fått en tjänst som är uppdelad på fyra av de tyngst trafikerade spärrarna i vårt område. När hen känner att det blir för jobbigt och inte orkar med hänvisar cheferna till att facket godkänt placeringslistan och att tjänsten alltså inte kan vara för jobbig. Därför nekas hen att byta till en tjänst med dagkommendering.

När vi sökte de nya tjänsterna blev vi lovade att det skulle bli en delplacering vid midsommar. Något som kanske skulle kunna hjälpa min arbetskamrat, eftersom hen då skulle kunna söka en ny tjänst. Men ingen delplacering sågs till, och har fortfarande inte synts till. När jag ställde frågan till EC fick jag svaret att delplaceringen skulle ske gemensamt för alla områden i höst. Nu är det höst, vi får väl se. Man tänka att enhetscheferna informerat om den uteblivna delplaceringen. Kanske, men åtminstone inte så att jag sett det. Ändå är jag en sån där jobbig en som läser all information som kommer, och dessutom i alla spärrar jag sitter eftersom det varierar ganska mycket vilken information som finns i de olika spärrarna.

Någon månad efter att EC tillträdde fick vi ett mycket välformulerat brev hem. Där fick vi veta vilken enhetschef man löd under och löfte om att bli kallad till ett möte med den enhetschefen, och till arbetsplatsmöte. Jag väntar fortfarande på den kallelsen.

Nåväl, förutom alla saker som är lite svåra att ta på som chefernas okunskap, ovana och ignorans finns det också en hel del mer handfasta saker som har blivit sämre. De flesta jag tar upp påverkar bara station, men någon kanske också påverkar trafik, vad vet jag?

Sluten spärrlinje. Vi får inte öppna spärrlinjen för att gå på toaletten. Eller för att gå och starta rulltrappan. Eller för att kontrollera stationen. Eller för att… Ni förstår nog själva, vi ska sitta och ta betalt. Alltid. Om man behöver lämna får man vackert vänta på avlösning, eller försöka få tag i EC som ska skicka en avlösare. Avlösare finns ytterst sällan tillgängliga, och finns de tillgängliga brukar det ta minst 30 minuter innan de dyker upp. Men EC kan faktiskt ibland ge tillstånd att stänga spärren, då får man skriva en trafikhändelserapport och förklara varför man var tvungen att stänga. Vid en fråga till EC vad som hände med trafikhändelserapporterna svarade hen att de används för redovisning mot SL och sparades för att kontrollera så ingen spärrvakt utnyttjade möjligheten för mycket.

Med införandet av det slutna kontanthanteringssystemet har man i varje spärr stoppat in en sedelmaskin som innehåller en mindre jet-motor. Man får absolut inte stänga av denna maskin, inte ens om betalningssystemet inte fungerar. Ljudnivån i vissa spärrar är fantastisk. Förut hade vi bullerproblem från rulltrapporna, men det har nu blivit mycket bättre. Rulltrapporna stör inte längre eftersom sedelmaskinen nästan alltid överröstar dem. Visserligen är det SL som beslutat om detta införande av det nya systemet, men det är ändå MTR som ansvarar för vår arbetsmiljö.

Om det slutna kontanthanteringssystemet går sönder och ingen växel kommer ut har vi en växelkassa som vi ska ge kunderna pengar från. När man gjort det ska man fylla i diverse blanketter och får inte sälja fler biljetter förrän växelkassan är återställd av EC. Som jag förstått det ska det ske samma dag. I somras var det ett antal stationer där detta inte gjordes på sex veckor. Resenärerna blir ohyggligt irriterade när man sitter på en station och hänvisar dem till Pressbyrån som ligger 4 – 5 minuters gångväg bort. Det blev många dispyter vill jag lova.

I och med att MTR införde dygnetrunt bemanning på alla stationer skulle spärrvakterna som har dessa tjänster utföra lättare städning. Den lättare städningen visade sig vara ganska tung, och innefattar väldigt mycket. Allt från biljetthall och personalutrymmen till perronger ska städas, många av spärrvakterna som har dessa tjänster har fullt sjå att hinna med detta under den trafikfria tiden. Dessutom ska spärrvakterna själva stänga stationerna, känner man sig inte trygg med det ska man ringa TryggC som skickar väktare. Har man tur kommer väktarna, har man ännu mer tur kommer de inom en timme.

Rikskuponger som vi tidigare kunde hämta när vi ville, måste nu hämtas mellan vissa datum. Om listorna har kommit. Om den EC som jobbar har tid. Om det finns rikskuponger kvar. Om…

Jag gör inte sken av att det här är alla problem som finns inom stationssidan, det är inte ens allt jag har stött på. Men det kan ändå ge en fingervisning om hur det fungerar, eller inte fungerar.

I (spx gup)