Fotografera verkligheten!

januari 4, 2011

Härmed bjuds nu alla arbetare på tunnelbanan in att bidra med foton till Tunnelbloggens arbetarredovisning 2010. Det foto som först får 150 tummen upp har vunnit! Det är vi inom MTR och TBT som bäst kan beskriva vår verksamhet och året som gått, därför vill vi bjuda in alla arbetare att bidra med foton till vår första arbetarredovisning. Skicka in foton som handlar om MTR Stockholm och TBT. Det får gärna vara bilder av oss anställda men även bilder från våra miljöer eller annat som kan representera oss och det senaste året. Skicka in ditt foto till tunnelbloggen@gmail.com.

De foton du skickar in kan komma att användas i den tryckta Tunneltidningen. Det är viktigt att du själv har tagit bilderna och äger rättigheterna till dem samt att personer som går att känna igen på bilderna godkänner att de används.

Arbetarredovisningen är ett komplement till arbetsköparens hållbarhetsredovisning. ”I hållbarhetsredovisningen beskrivs hur vi bidrar till en hållbar utveckling i Stockholm genom att leverera god kollektivtrafik med hög punktlighet, kundnöjdhet i en ren miljö.” säger MTR. Arbetarredovisningen ska användas som introduktion för nyanställda men framförallt ska den användas internt som en summering av året på tunnelbanan, vår arbetsplats.

God fortsättning på det nya året!

Annonser

Att ersätta kund ur egen ficka.

december 9, 2010

Tänk dig följande scenario:

Du sitter i spärren och en kund räcker in en femhundring och vill köpa en remsa. Du stoppar in sedeln i maskinen. Av okänd anledning går inte köpet att genomföra. Maskinen hänger sig. Pengarna är uppätna men inga pengar kommer tillbaka. Ingen växel och femhundringen du just matat in i maskinen kommer inte ut igen. Resenären ser lite otålig ut. Tittar på klockan. Du trycker lite på knapparna. Inget händer. Femhundringen är och förblir borta. Ingen växel kommer. Kön växer. Kunden tittar på klockan igen. Nån bakom viftar med sitt kort och ropar ”Kan du öppna? Tåget kommer snart.”. Du försöker ringa din chef. Det är upptaget. Du ringer ett annat nummer. Ingen svarar. Nån stoppar in sin remsa i luckan och snäser ”Stämpla, jag har bråttom.”. Du ringer igen. Inget svar. Resenären vars femhundring är borta fräser ”Kan du skynda dig?”. Kön växer. Inga pengar. Nån ropar ”Men öppna då!”. Resenären vars pengar maskinen just ätit upp frågar ilsket ”Vad håller du på med? Ge tillbaka mina pengar så går jag till kiosken istället.”. Vad gör du?

Ja, handen på hjärtat – Vad gör du? Många väljer i detta läge att ta pengar från sin egen plånbok och ge till kunden. Fall inte för den frestelsen. När du väl får tag på din chef och berättar att du lagt ut x antal kronor som du vill ha tillbaka så riskerar du att få svaret: ”Vi får se hur det blir med det.”.

Detta är inte nåt hypotetiskt framtidsfall utan det diffusa svaret ”Vi får se…” har en spärrvakt redan fått efter att ha lagt ut pengar ur egen ficka. Ingen vet om spärrvakten kommer att se röken av sina pengar eller inte.

Lägg ALDRIG ut pengar ur egen ficka så länge som MTR inte garanterar att du inte kommer att sitta där med svarte petter och inte återfå dina pengar. Det spelar ingen roll om det handlar om 500 kronor eller om 20 kronor. Vi ska inte betala resenärernas resor bara för att maskinerna inte funkar som de ska.

Det är bra att vi äntligen har fått ett slutet kassasystem. Synd att det medförde så många problem och brister. Kanske skriver jag mer om det en annan gång. Det finns mycket att ösa ur där. Men nu handlar det om problemet som uppstår när en kund väntar på sin växel och maskinen bestämt sig för att trilskas. Ett snabbt sätt att lösa problemet är att lägga ut av sina egna pengar. Gör inte det! Svar som ”Vi får se…” gör att det vore direkt dumt att ta den risken.

Vi är idag alltför snälla. Vi löser många problem åt företaget genom att ta personliga risker och vi jobbar gratis när rutinerna vid avlösning inte fungerar. På detta sätt blir det aldrig nån förändring. Om vi slutar lösa problem åt MTR så tvingas de hitta lösningar som faktiskt fungerar i verkligheten, inte bara på papperet. Låt oss börja med nåt som är enkelt – blanda inte in din privatekonomi i MTRs kassasystem.

signatur pluringen


Gratis arbete, varje dag!

oktober 9, 2010

Dag efter dag tvingas vi spärrexpeditörer arbeta gratis åt MTR. Då vi endast har påtid för att räkna remsorna inför det första passet, innebär det att vi räknar remsorna helt och hållet gratis åt MTR när vi har våra raster. Dag efter dag!

Det blir omkring 25 minuter per vecka för en heltidsanställd. 100 minuter per månad. 20 timmar gratis per år! I runda slängar arbetar vi alltså en halv arbetsvecka gratis åt MTR per år och per heltidsanställd spärrexpeditör. Vad får vi för det? Inget!

När personal utöver det endast har en rast som är 35 minuter lång och under den rasten ska förflytta sig till annan station, ja då blir det bara 28 minuter kvar av rasten helt plötsligt då 7 minuter är avsett för resandet. 28 minuter är enligt lag en arbetspaus och arbetspauser ska vara betalda. När vi dessutom räknar remsorna på våra så kallade raster i 5 minuter, ja då har vi bara 23 minuters ”rast” kvar. Vad får vi som blott har 23 minuters obetald arbetspaus per dag för det? Ingenting!

När vi nu inte får något betalt för remsaräkningen under rasten, ja då är det enda rimliga att varje spärrexpeditör avsäger sig ansvaret helt och hållet för räkningen vid de tillfällena och bollar över hela ansvaret till MTR. Det är ju i praktiken omöjligt att ha räknat alla remsorna samma sekund som man börjar passet och den man avlöser slutar. En sådan sak borde faktiskt till och med MTR förstå.

Nu finns det dessutom massor av lösa remsor. 100 stycken lösa remsor att räkna är numera inget ovanligt. Och om det dessutom är 100 stycken lösa remsor av varje sort och man kontrollräknar noggrannt, då är inte 5 minuter tillräckligt. Ibland finns det flera hundra av samma remsatyp. Att räkna 300 till 400 lösa, hur lång tid tar det? Har någon över huvud taget orkat räkna så många lösa remsor? Är det ansvarsfullt av MTR att skicka ut så många lösa remsor? Att ha många lösa remsor leder till bristande säkerhet då man omöjligen kan räkna hundratals lösa remsor i en sådan stor utsträckning på en så kort tid. Och nu när spärrexpeditörerna inte får betalt för att räkna, ja då slarvas det naturligtvis med räkningen just på grund av att ingen vill ju arbeta gratis. Det är rent löjligt när man någon gång lyckas bli avlöst för toabesök och kundservicevärden i fråga ska räkna flera hundra lösa remsor och minuter senare när man kommer tillbaka ska man räkna alla dessa remsor igen.

Nu är det dags att vägra gratisarbetet! Situationen i spärrarna är i dagsläget katastrofal och MTR måste ta sitt ansvar och betala för våra arbetspauser samt ge oss tid att räkna remsorna!

E (spx alv)