Dagen då förarna stod enade mot arbetsköparen

september 11, 2010

Jag har jobbat på tunnelbanan och som förare i drygt tre år. Jag är alltså ny. Antagligen måste efterdyningarna av den vilda strejken i oktober 2005 lagt sig helt när jag började, för jag kan inte minnas att jag någonsin lagt märke till känslor och tankar hos mina förarkollegor som genomsyrats av hopp för framtiden, gemenskap eller ens ork till att försöka förändra sin arbetssituation. Kalla mig vad du vill; blind och döv och framförallt grön, men utifrån min synvinkel trodde jag att förarkulturen var sådan: att gnälla men ingenting göra var en dygd i sig.

Tack och lov började jag nyligen förstå annorlunda. I takt med MTRs pinsamma personalförsämringar och fega tafsande på våra medborgerliga rättigheter går jag och mina kollegor med ryggen mer och mer krökt av uppgivenhet – men samtidigt har ilskan vuxit. Inte så konstigt att jag just nu från olika håll fått berättat för mig om dagen då förarna stod enade mot arbetsköparen. Sedan jag frågat runt om strejkdagen har jag fått en del av förarkollektivets historia beskriven med ord som solidaritet och gemenskap, och med kroppsspråk som ropar stolthet(!), så är jag övertygad. Vi är ett kollektiv. Oavsett bakgrund eller ideologi är vi här tillsammans och vi sitter i samma skitbåt. Vi har en otrolig styrka och vi kan och förtjänar bättre. Mycket bättre.

Jag önskar mig i julklapp arbetstider som stämmer med mitt privatliv. Ett ställe dit jag kan gå och köra mina tåg utan att bli skadad, sjuk eller respektlöst behandlad. Det är inte mycket begärt. Det här är trots allt en arbetsplats som byggs av och hålls uppe av oss arbetare med decennier av kollektiv erfarenhet och tillit till varandra. Jag ser fram emot varje möte med er, mina kollegor, som vid varje tillfälle ger mig ett vänligt leende, mod och många skratt. Det är den peppen vi behöver, det är därför jag kämpar.

För att tala med MTRs egna ord:

”Vi arbetar tillsammans med förtroende, gemensamt åtagande och respekt, Vi är lyhörda för och respekterar vår omgivnings åsikter. […] Vi har modet att ständigt ifrågasätta, att söka förbättring och ta initiativ för att övervinna hinder och nå nya höjder”

M (tutf alv)

Annonser